Dreamsthatneverdies.blogg.se

Plötsligt hördes höga skrik innan allt blev tyst. Alldeles för tyst. Människorna stirrade mot häcken, där ryttaren med den bruna hingsten just ridit mot, medans tårarna rann längs deras kinder och rädslan kom fram. Banpersonalen och räddningspersonalen kom fram till hindret samtidigt som vetrinärerna kom men när alla en stund senare reste på sig, hade alla samma dystra min i ansiktet. De var överrens. Räddningspersonalen satte syrgas på flickan tillammans med en massa andra slangar och dropp och lyfte upp henne på en bår. Om nacken hade hon en nackkrage och ansiktet var vitt och blekt. Ingen från publiken kunde avgöra om hon andades eller inte när ambulanspersonalen stängde dörrarna med en smäll och åkte iväg med blåljuse och sirener. Folk kollade förtvivlat runt omkring sig. Många höll händerna för ansiktet när man såg den vackra ponnyn fick hjälp i trailorn av flera människor strax efter att ambulansen kört iväg. Man förstod då att något var fel, det var något som inte stämde.

Jag vaknade med ett ryck och satte mig upp i sängen. Jag andades tungt och häftigt och blicken slogs mot Niall som låg bredvid mig i sängen och sov lugnt. Jag kände hur kroppen skakade och mitt hjärta slog snabbare än normalt. Jag kände att något var fel, jag visste bara inte vad. Med en suck drog jag av täcket och bytte om innan jag smög ut genom dörren och ner för trapporna. Jag öppnade ett skåp och tog ett glas innan jag tog lite vatten och börjde dricka. Jag hörde hur någon smög ner för trapporna och snart visade sig ett trötta ansikte i dörröppningen.
- god morrning darling, mumlade min mamma på svenska och jag skrattade lågt. Hon kollade förvånat på mig innan hon insåg vad hon sagt och skrattade hon också. Vi tystnade när telefonen ringde.
- Can you take it Amy? I soon have to go to my job, beordrade min mor och jag brast ut i skratt och låtsades se sur ut.
- but mom, betonade jag och min mor skrattade lågt och försvann från köket. Jag gick snabbt fram och svarade.

" Amy, i really need your help!!!" utbrast min bästa vän i Sveriges mamma. Jag skakade på huvudet av förvåning.
- what?!
" Jenna och Star var med i en olycka, hon avled för några timmar sedan... "
- What? noooo, skrek jag till och min mor rusade in i rummet lagom till att se mig bryta ut i tårar.
" Please, say that you can take Star, or we has to put him to sleep.. "
Snabbt gav jag min mamma telefonen så hon fick tala med Jennas mamma. Jag skakade och det var då det gick upp för mig, det var därför jag inte kunde somna, därför jag drömde mardrömmen. Snabbt slog jag armarna om Niall som rusat ner när han hörde ett skrik. Han kollade chockat på mig när jag brast ut i tårar igen och grät mot hans bringa. Han lade beskyddande armarna om mig och viskade tröstande saker.
- Amy, Star is coming about four days... the funeral is about two weeks away.. I´'m so sorry darling, berättade min mamma och jag gav henne en kram. Inna jag släppte henne och tog Nialls hand i min.

(Tre månade senare)

Jag började att longera Star och han började att hitta balansen igen och komma igång efter olyckan och även jag började att komma igång med musiken igen. Om bara några dagar skulle jag åka med min pojkvän och hans band på deras nya turne och jag längtade något enormt. Min mamma skulle ta hand om Star medan jag var iväg och när jag kom hem igen skulle jag börja att sitta på honom första gången sedan olyckan, han behövde 6 månaders vila till för att bli bra helt.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt för enorm sen uppdatering men jag har flyttat långt hemifrån och bor på internat och nyligen fått dator och ja, jag får inte tiden att räcka till längre. Har en skolhäst tillsammans med en annan, vi delar på en stor häst, fux vid namn Quando och jag har massor med skolarbete att ta igen sedan förra terminen som de har gjort för att få godkänt i skolämnena och så får man ta i mot en massa skit från gamla skolan så ja, jag har massor att göra och ta igen så måste fixa allt ett tag framöver.

En massa kramar!
Mickaela