Dreamsthatneverdies.blogg.se

Jag stirrade tomt ut genom fönstret på flygplatsen i kalla Sverige, snart skulle planet lyfta, snart skulle jag äntligen vara hemme, äntligen skulle man få komma hem igen efter några månader i detta land dit min familj flytta för pappa fick ett nytt jobb.. Min mamam och pappa trivdes riktigt bra men det gjorde verkligen inte jag. Plus min fina och mest älskade kille var ju hemma i London och väntar på mig tillsammans med hans band. Jag satte igång datorn och loggade in på facebook: "Finally on my way home to my real home, to my love and family! Love you all, see you soon!<3". Snabbt skickade jag statusen och strax var den inne. Snabbt stängde jag ner datorn och lade ner den i väskan precis i tid som flygplanet började att köra ut mot startbanan.

Efter någon timmes flygresa landade vi äntligen på London´s flygplats. Såfort planet hade landat drog jag på min jacka och tog mitt bagage och gick ut tillsammans med min familj från flygplanet och in i kontrollrummet där man kunde hämta sina andra bagage, vilket vi gjorde innan vi följde strömmen av människor ut. Såfort vi kom ut stod min älskade kille, Niall Horan, med Liam, Louis, Zayn och Harry. Snabbt sprang och in i hans famn och lade armarna om hans hals. Han drog upp mig i luften och snurrade runt innan han kysste mina läppar. Vi avslutade kyssen och jag lutade huvudet mot hans hals och drog in hans doft igen. Fyfan vad jag har saknar honom, något enormt. Jag släppte taget om honom och kramade om de andra killarna innan mina föräldrar kom skrattandes ut. 
- Happy now darling? skrattade pappa och gav mig en retsam blick. Jag skrattar lyckligt och ler mot honom. 
- Of course, now I´m home! utbrast jag och tog mina saker med hjälp av killarna. Vi gick mot bilen som våran granne hade kört, tillsammans med det stora släpet där vi lastade in våra saker.
- I drive you, säger Louis och skrattar retsamt tillsammans med de andra killarna. Jag skrattade till och log mot dem med en glädje jag inte känt på några månader. När Niall skulle ut på turne med killarna i One Direction, släppte mina föräldrar bomben att vi skulle flytta till Sverige, att jag skulle tvingas lämna allt som jag någonsin haft här, kille, vänner, skolan, musiken, jag hade inte stått på scenen sedan jag lämnade London, inte ens sjungit sedan dess, jag hade knappt ätit så jag hade blivit smal, smalare än vad folk tillåt, men jag började lägga på mig lite hull men just nu är jag perfekt som jag är med mitt bruna långa plattade hår med bruna ögon. 


- Are you coming? frågade Harry och kollade fundersamt på mig, jag nickade och satte mig bredvid Niall i bilen. Han tog min hand i sin och kollade på mig med sina vackra blå ögon och leendet man bara smällter för. 
- Party at our place! utropade killarna och hoppade rundor i sätena där de satt. Jag kunde inte hålla skrattet inne utan bröt ihop i skratt. Fyfan vad jag har saknat dem, en bättre kille får man leta efter, bättre vänner finns inte, ett härligare liv går inte att få.
- I heard that you have stoped with the music... började Niall och gav mig en vaksam blick. jag kollade ner i golvet innan jag kollade upp och mötte hans frågande blick. Jag kände de andra killarna kolla på mig, de undrade nog varför jag bara slutat med musiken, varför jag fick panik uppe på scenen bara dagar innan jag tvingaes lämna London, dagen då jag gav upp mitt musikliv. Det var nästan 8 månader sedan, idag är det faktiskt 8 månader sedan jag lämnade London, 8 månader på dagen och jag är äntligen hemma igen. 
- Why sweety? frågade han. Jag suckade.. vart skulle jag börja?
- I just couldn´t do it anymore.. because I would leave my home, you, the guys, my friends, my live here... because .. everything is like.. different... I don´t know how to excplane... försökte jag förklara men tillslut gav jag upp. Killarna förstod hur osäker jag hade blivit, hur mycket självförtroende jag tappat.. Jag drog håret bakom örat med min vänstra arm, då såg Niall de blecka ärren, han stirrade på mig. Han tog min arm och drog upp tröjan så man såg alla märke... 
- Why?!?!?!?, mumlade han förskräckt och lade beskyddande armen om mig, den sorgsna blicken jag gav honom gjorde så att han förstod. Jag hade haft ett helvete i Sverige. 

Vi stannade utanför mitt gamla hus, eller ja, nya men ändå gamla. Huset där jag skapat så mycket minnen, huset som varit min trygghet i hela mitt liv, förutom de 8 hemska månaderna i Sverige. Jag rös till av minnet men gick snabbt in i huset hand i hand med Niall. Killarna gick bakom oss, de hade heller inte varit här inne på längre men allt såg exakt ut precis som det brukade.
- Amy, do you want to have your old room? frågade min pappa och jag bara nickade. Självklart ville jag ha mitt vackra enorma rum. Min pappa skrattade till.
- Everything is like you had it before, all your stuff is in the right places, skrattade han och jag släppte Nialls hand och slängde mig om min pappas hals.
- Thank you so much! I love you, skrattade jag och släppte honom.
Han log och sade att han älskade mig med innan jag gick ut med killarna och hämtade in de sista av sakerna.

Men en suck slängde jag mig på min säng och killarna slängde sig över en. vi alla brast ut i skratt.
- I´m glad that you are back home, my darling, viskade Niall och kysste mig. Jag besvarade kyssen och log.
- I´m really glad to be back right where I belongs...

 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Haha, låångt kapitel, nåja, det får duga! Kapiteln kommer såfort jag har tid, ork, lust så tjata inte! Har mycket att tänka på och fixa IRL så, det kommer när det kommer!

 

Vad tycker ni om berättelsen hittils då?

P.S
Bilder lär komma vid nästa kapitel!