Kapitel 16: Now everything ends!
" Jag kände hur paniken började att komma och jag är totalt livrädd. Andningen blir svårare att göra och jag får ingen luft mer. Rädslan har snart tagit övertaget... "
Solen var påväg ner när Harry, Niall, Liam, Zayn, Louis satt vid havet och kollade ut över horisonten.
- Why isn´t Amy here? frågade Niall sin vän Harry och log svagt mot honom. Han skakade på huvudet och ryckte lätt på axlarna.
- She didn´t feel good so she stayed home, svarade han och vände sig mot havet igen.
Mobilen vibbrerade till i Harry´s ficka i jackan men han hörde den inte eftersom jackan låg bredvid honom i sanden och överröstades av rösterna som sjöng högt och fridfullt. Skrattandes tog killarna sina saker och gick hemåt.
Vid två på natten kollade Harry sin mobil och blev chockad över hur många missade samtal han hade, 40 st från olika nummer. han raderade de frånvarande och blickade lade sig till rätta i sin säng och somnade såfort han lade huvudet på kudden.
" A seventeen years old girl has past away yesterday night as? she was sleeping.... " hördes på tv:n när Harry sakta kom gåendes ner för trapporna. Snabbt stack han in huvudet i dörröppningen och vandrade fram till de andra och satte sig i soffan. Louis gav honom en kaffekopp.
- Thank you! And good morning! skrattade han retsamt och drack en klunk men spottade ut det lika snabbt igen. Hjärtat slog snabbare och snabbare och tårarna rann ner för kinderna. Han tappade koppen med kaffet rakt ner på golvet och koppen gick i tusen delar, liksom Harry´s hjärta.
- Why isn´t Amy here? frågade Niall sin vän Harry och log svagt mot honom. Han skakade på huvudet och ryckte lätt på axlarna.
- She didn´t feel good so she stayed home, svarade han och vände sig mot havet igen.
Mobilen vibbrerade till i Harry´s ficka i jackan men han hörde den inte eftersom jackan låg bredvid honom i sanden och överröstades av rösterna som sjöng högt och fridfullt. Skrattandes tog killarna sina saker och gick hemåt.
Vid två på natten kollade Harry sin mobil och blev chockad över hur många missade samtal han hade, 40 st från olika nummer. han raderade de frånvarande och blickade lade sig till rätta i sin säng och somnade såfort han lade huvudet på kudden.
" A seventeen years old girl has past away yesterday night as? she was sleeping.... " hördes på tv:n när Harry sakta kom gåendes ner för trapporna. Snabbt stack han in huvudet i dörröppningen och vandrade fram till de andra och satte sig i soffan. Louis gav honom en kaffekopp.
- Thank you! And good morning! skrattade han retsamt och drack en klunk men spottade ut det lika snabbt igen. Hjärtat slog snabbare och snabbare och tårarna rann ner för kinderna. Han tappade koppen med kaffet rakt ner på golvet och koppen gick i tusen delar, liksom Harry´s hjärta.
Killarna stirrade in i tv:n samtidigt som tårarna rann ner för kinderna. Det kunde inte vara möjligt. Detta kunde inte vara verkligheten, det måste vara ett elakt skämt.
Harry´s vackra tjej som överlevde svåra tider och olyckor överlevde inte sin kamp mot en sjukdom hon inte ens visste om att hon hade. Ingen visste om det, inte förrens efter att hon redan hade försvunnit.
- nooo, she, she can´t ... be... gone... noooo! Utbrast Harry förtvivlat och skakade våldsamt...
- I can´t live without her....
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
The end has know been made. Jag vet att detta inte är ett speciellt bra avslut men nåja, orkade inte hålla på med ett kapitel som jag hade tänkt, så det får bli såhär! avslutet blev inte alls som jag hade tänkt från början men det får duga!
Hur tycker ni att berättelsen varit?
Vad var bra?
Vad var inte bra?
Vad var bra?
Vad var inte bra?
Tycker ni att jag ska skriva en till novell/berättelse eller ?
Skriv vad ni tycker, vill veta!
Massa kramar Mickaela!