Kapitel 15: Saying goodbye is so dame hard... del 1


Jag torkade tårarna och gick ner för trapporna och drog på mina skor. Snabbt gick jag ut bakvägen och hämtade in Angel från hagen. Han hade blivit riktigt vacker och var helt underbar att rida. Strax innan jag åkte iväg till Sverige och tävlade, vilket blev reslutatet att jag låg på sjukhus i evigheter så red jag in Heaven´s Angel och han var nu redo att börja tränas av mig igen.. Eller ja, egentligen fick jag inte ens rida men det struntade jag i totalt just nu.
Jag spände sadelgjorden igen och hoppade upp i sadeln. jag skänklade på hingsten som kom in i en mjuk skritt. Jag red in på en liten stig som ledde bort från gården och genom en stor vacker skog där jag lät honom öka till trav. Snart var jag ute vid fältet där jag skänklade hingsten i galopp. Vi red på volter och jag arbetade mycket för att få honom lugn. I ögonvrån såg jag en bil komma körandes och stanna och ut kommer Louis och Niall. Jag suckar och återfår fokuset på Angel som stutsade i sidleds lite. Jag såg att killarna höjde händerna och vinkade. Snabbt saknade jag av till trav och sedan till skritt och stannade framför dem. Jag gled ner från sadeln och ställde mig bredvid hans huvud.
Killarna kollade tveksamt på mig. Louis harklade sig och öppnade munnen.
- Harry is so sorry.... I know what he have done and I don´t understand it... but he is very sorry, började han.
- He loves you, he always have and he will always do.. He know he has lost you but he will do everything he can to get you back... you means everything to him. And ... fortsatte Niall men typ tappade bort orden när han kollad på mig när några tårar trillade ner för kinderna.
- He can´t live without you, avslutade louis.
Jag skakade på huvudet.
- He have to .... mumlade jag medan tårarna letade sig ner för mina kinder ännu mer nu.
- I´m sorry, i need to go, viskade jag fram, hoppade på på hingsten och galopperade där ifrån. När jag var tillbaka i stallet fixade jag honom och gav alla hästar mat efter att ha tagit i dem. Snabbt sopade jag stallet innan jag sprang in i huset. Jag slängde mig på sängen och tårarna bara rann ner för kinderna och jag bara lät dem rinna.
- He can´t live without you, avslutade Louis och jag gav honon en snabb blick.
Hon skakade på huvudet, mumlade he have to och i´m sorry, i need to go... därefter hoppade hon upp på hingsten och red iväg medans hennes tårar trillade ner för kinderna.
Jag slog snabbt händerna för huvudet och suckade djupt. Lou lade armen om en och vi gick tillsammans till bilen och körde tillbaka till huset. De andra killarna kollade på oss men de förstod lika bra som oss att de inte hade hjälp.
Louis gick upp och pratade med Harry och när han kom ner hördes ett brak och vi förstod att han slängt något i väggen, åter igen.
Jag hatar att se honom sådär och jag hatar att se Amy sådär... Det är hemskt!