Dreamsthatneverdies.blogg.se

Det var tre år sedan jag lärde känna killarna uppe på scenen och deras flickvänner någonstans på vägen. tre år sedan vi blev bästa vänner och det har snart gått en månad sen jag fick reda på något som skulle förändra min värld för alltid... något jag inte ville någon skulle få veta, något som snart skulle förändra allt, killarna hade ingen aning om hur allt skulle bli då, det har inte tjejerna heller eller våra vänner eller deras familj... men ödet ville något annorlunda än något av oss... och detta är våran historia...

Chapter 12: Am I Dreaming?

Publicerad 2013-04-12 10:17:28 i Allmänt

 

Amys perspektiv:

Jag satt uppe på stranden och lekte lätt med sanden mellan fingrarna och kollade ut över havets vågor som slog in på strandkanten denna stjärnklara natt, det kanske var sista gången jag någonsin skulle få dra in doften av friheten, av mitt älskade hav. Helt tyst var det, det enda som hörs är havets viskningar och vindens sus i sanden. Inte en person så långt som ögat kan nå, helt ensam är faktiskt det enda jag vet om numera, jag har stängt ute alla ur mitt liv. Det var det enda jag kunde göra när jag fick reda på att jag var döende och nu är det bara 2 månader kvar innan jag inte finns längre.. Jag sitter alltid här ensam om nätterna, det är den enda tiden på dygnet jag klarar av att vara på stranden, i närheten av havet.  På dagarna var här alldeles för mycket folk, alldeles för stressigt och stimmigt.

Killarna ringde inte längre, jag antar de hade gett upp men en person som inte ville sluta ringa, min älskade Niall. Min prins ville inte ge upp om att finna mig vid liv, men det var allt jag ville för hans skull. Om han skulle ge upp mig så skulle han gå vidare enklare, hitta sin prinsessa. Hitta sin livskamrat.

Sakta rest jag mig upp och suckade djupt. Jag drog in ett sista andetag vid havet  och gick ifrån stranden, vidare upp till min lägenhet precis mitt i mot ett av landets hotell. Okay, jag var i Australien, på andra sidan jordklotet jämfört med min prins och mina saknade vänner. Det var tomt utan dem, det var det verligen, jag önskar de vore här men det är dem inte. Jag skakade av mig tankarna och skulle precis dra upp porten som leder upp till min lägenhet när jag hörde en massa skrik. Snabbt vände jag mig om och framför mig hoppade Louis, Liam, Harry, Zayn och Niall ut ifrån bilarna tillsammans med Paul och några andra vakter och tog lite fotografier och skrev autografer. Till min fasa såg inte Niall glad ut, trots att han hade ett leende fast klistrat på läpparna. Men leendet nådde inte hans ögon. Plötsligt vände han blicken mot mitt håll och hans ögon mötte mina för en sekund. Snabbt vände jag mig om och drog upp porten och sprang upp till min lägenhet. Jag slet upp dörren efter att jag låst upp och drog igen dem med hjärtat i halsgropen. Jag visste inte om han känt igen mig eller inte...

 

Nialls perspektiv:

Varenda dag sedan Amy försvann ur mitt liv tänkte jag på henne hela tiden. Den stora klumpen inom mig, av smärta och saknad. Ensamheten tunger mig. Om Amy bara vore här hos mig. Det är så tomt. Killarna har märkt det också, att jag tappar aptiten mer och mer, maten smakade inte något längre, kanske för att jag var inte alls mig själv längre. Sorgen och saknaden hade tagit över min kropp och jag kommer inte vara den samma utan min prinsessa.

Jag drog ur mitt tänkande när det knackade på dörren. Jag reste mig upp från soffan och gick fram till dörren och öppnade. Killarna stod där tillsammans med Paul. Och då kom jag på att vi skulle iväg. Jag suckade och skakade på huvudet åt mig själv. - I will be down in a second!

Killarna skrattade lätt och försvann ner men Paul stannade och hjälpte mig med väskorna. Snabbt stängde jag av tv:n och kollade så det var släckt över allt. Lätt drog jag på mina skor och min jacka och följde med Paul ut från lägenheten. Jag låste dörren och gick med lätta steg ner mot bilen som stod parkerad utanför. Just som jag tänkte öppna porten kände jag en hand på min axel. Jag såg Paul gå mot bilen så det kunde inte vara han. Förvånad vände jag mig om och såg Amy´s kusin, Lena. Hennes blick var tom när jag mötte hennes ögon. - I know that my mom told you that she don´t know where Amy is, and that´s true... I don´t really have talked to her.. but one thing I know... började hon men tystnade när hon hörde någon ropa ett namn.
- Niall, are you coming? Ropade Paul. Jag kollade mot honom men lyssnade inte riktigt. Jag lät blicken falla på Lena igen.
- One thing that I now about Amy, she loves you from the bottom of her heart. I didin´t know why she left... but I know that she loves you... fortsatte hon. Jag kollade på henne med en vaksam blick.
- Amy is sick... she found out that she had cancer for 10 months ago... and I don´t know if she is still on this planet.. if she is alive... or she is dead... i have no idé... min röst sprak och jag kollade ner i marken. Paul öppnade portdörren.
- Are you coming? Frågade han men när han såg Lena log han smått.
- Hello!
- Hello Paul. Hälsade hon. ”goodbye Niall... ” mumlade hon och gick upp till sin väns lägenhet. Jag såg efter henne och suckade djupt. Jag följde med Paul ut till bilen och lade in de sista i bilen och hoppade in. Jag satte mig vid fönstret bredvid Zayn. Jag lät blicken falla på världen utanför fönstret.

 

(I Australien)

Vi stannde utanför ett hotell och hoppade ur bilarna. Skriken från fansen var oerhört starkt och högt. Jag skrattade till och satte på ett leende på läpparna. Tillsammans med killarna skrev jag autografer och tog foto med de som ville. Jag lät blicken falla runt över stället men blicken fastnade på en flicka mitt i mot hotellet. Jag mötte hennes blick och först då såg jag vem det var. Min prinsessa som varit borta i 10 månader... Min prinsessa levde, hon levde faktiskt... Jag såg henne vända om och springa in i huset och kollade efter henne. Snart märkte jag att killarna kollde på mig och jag följde med dem in i hotellet. Först uppe på hotelrummet lade jag mig uppe på sängen och kollade min twitter. ” I can´t believe this... Am I dreaming?” twettrade jag. Zayn hade släppt in de andra killarna och de slängde sig nu sig på sängen där jag låg. - What is it? Frågade Louis med sin allvarliga ton och jag kollade smått på honom. - I saw her... she is alive.. she is right her right now... mumlade jag frånvarande. - How is her? Frågade Harry lite tveksamt som hon han inte direkt lyssnat. - Amy... she is her... Killarna stelnade till och höjde ögonbrynen och stirrade på mig med chockade uttryck. Det var precis så jag kände mig, chockad. De sken senare upp i ett leende. Det betydde att min ängel fortfarande andades, levde. Att hon inte var borta för all evighet ännu.

 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Sådär, nu är ett efterlängtat kapitel uppe. Både Amy och Niall är med i leken igen :)

Kommer Amy att våga prata med Niall igen? Kommer killarna att få se Amy? Hur kommer denna resan för killarna att sluta? Kommer Amy att försvinna igen eller kommer hon att stanna?

Kommentarer

Kommentera inlägget

Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela