Dreamsthatneverdies.blogg.se

Det var tre år sedan jag lärde känna killarna uppe på scenen och deras flickvänner någonstans på vägen. tre år sedan vi blev bästa vänner och det har snart gått en månad sen jag fick reda på något som skulle förändra min värld för alltid... något jag inte ville någon skulle få veta, något som snart skulle förändra allt, killarna hade ingen aning om hur allt skulle bli då, det har inte tjejerna heller eller våra vänner eller deras familj... men ödet ville något annorlunda än något av oss... och detta är våran historia...

Kapitel 15: Saying goodbye is so dame hard... del 2

Publicerad 2012-11-02 06:30:00 i Allmänt

Ett efterlängtat kapitel uppe :)
 
Dock kommer det dröja innan nästa kapitel kommer upp då ett speciall kapitel om olika hästgrejor (eftersom de finns hästar osv med i novellen) kommer att beskrivas då jag fick en efterfrågan om det! Men njut av detta kapitellet sålänge :)
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

(Harry´s perspektiv)

Att logga in på facebook och se en bild som Amys vän lagt upp, där några tårar rann ner för hennes kinder gör ont när hon lutar sig mot en häst jag aldrig sett förut, förutom bilden stod det: ”Some time love hurts… Some times things never will be like it was . Jag hatar att se henne gråta, det är på grund av mig hon gråter. Hon får gärna hata mig, det gör jag själv så jag klandrar henne inte. Jag önskar det fanns något som jag kunde göra för att få henne tillbaka..

Snabbt drog jag på mig min jacka och skor och gick ut där killarna väntade. De tvingade med mig på bio, trots att jag ville vara hemma och deppa, de förtjänade jag. Såfort vi kom till bion fick jag syn på den vackra tjejen som jag brukade kalla min, som jag svek. Hon stod där borta med två av hennes kompisar, som tydligen var från Sverige, hade man sett på hennes twitter. Inte visste jag att de skulle vara där. Jag kollade på henne och märkte att hon kollade på mig, våran blick möttes och jag stirrade in i hennes rödgråtna ögon vars tårar hotade att svämma över. Jag tog ett steg dit men då slog hon ner blicken och Liam knuffade till mig. Jag kollade mot honom.
- Go and talk to here, mumlade han och jag skakade sakta på huvudet.
- She will never forgive me, muttrade jag tyst och kollade tveksamt mot Amy som stod kvar med sina vänner som pratade på ett främmande språk så jag fattade inte vad de sade,  vilket skrämde mig om jag ska vara ärlig.
Liam kollade på mig med ett uttryck som jag aldrig hade sett innan och som jag inte kunde tyda. Jag suckad tyst och vände mig om och gick dit. Jag märkte att Amy spände sig och var redo att gå där ifrån men så sade hennes vänner något som fick henne att sucka och stanna kvar. Såfort jag var framme hos henne mumlade vännerna något och gick här ifrån. Amy stirrade efter dem och jag klandrar henne inte.


- Amy… I´m so sorry for everything. I don´t know why I did what I did. I never wanted you to hate me or be hurt. I never wanted to lose you… började jag. Amy stod helt tyst och kollade ner i marken, jag klandrar inte henne.
- I know what i did was wrong, i´m so sorry. I deserves to lose you after what I did and you deserves to hate me, I don´t blame you if you hate me cause I hate myself for hurting you. You are my angel, my star, the only thing that makes me happy now… I don´t know what to say… I´m just so sorry … mumlade jag och några tårar letade sig ner för min kind.

- I wish I could hate you but I can´t… I love you to much but that don´t change what you have done to me… you hurt me so much… viskade hon tyst och mötte min blick samtidigt som tårar rann ner för hennes kinder. Jag strök sakta bort hennes tårar med mina fingrar och strök henne över kinden.
- Please don´t cry.. viskade jag och kollade in i hennes vackra ögon.
- I´m so sorry, please forgive me… fortsatte jag samtidigt som jag höll ögonen kvar i hennes.
- I don´t know it I can do that, viskade hon till svars. Jag suckade djupt och drog undan blicken.
- But I can give you one more chans, mumlade hon och först då tittade jag upp. Helt chockad över hennes ord. Hon gav mig en andra chans, inte många skulle göra det.
Jag strök hennes kind innan jag lutade mig ner och kysste hennes läppar. Hon besvarade tveksamt kyssen. Vi avslutade den och jag drog in henne i min famn och hon lade sitt huvud mot min axel. Jag drog in hennes doft och log för första gången på väldigt länge.

(Liam, Zayn, Louis, Niall´s perspektiv)
Vi kollade mot Harry och Amy hela tiden, dels för att de var intressant att se vad som händer men också mycket för att inget skulle hända.
- I hope they will get back together, or i kill them, varnade Louis och log retsamt mot oss andra. Vi nickade instämmande och just som han hade sakt det kysste Harry Amy och drog in henne i en kram.
- Maybe your dream have come true, sade Zayn retsamt och vi brast ut i skratt.
- What are you  doing? Frågade Harry som just dök upp tillsammans med Amy och såg undrande på oss.
- So, you are together? Undrade vi och de nickade till svars. Snabbt drog vi in dem i en gruppkram och brast ut i skratt.
- So, could we watch the movie now then? Frågade Niall och log mot oss och vi nickade. Vi gick tillsammans med Amy och Harry och de två vännerna till Amy in på biografen och kollade film.
Äntligen ett lyckligt slut, för ännu i alla fall.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
nästa kapitel kommer som sagt dröja lite till då jag mest troliga snart ska till läkaren och kolla upp min rygg som jag skadat :( och tandläkare, skolan börjar snart och ska ev prova på en anna skola, rida och umågs med mina vänner, kille och familj/släkt.

Men i alla fall, vad tyckte ni om denna delen?
Vad vill ni ska hända?

Kommentarer

Kommentera inlägget

Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela